Tre långa veckor har nu gått med sömnbrist, kroppen börjar säga ifrån på alvar då man har noll i energi, smärtor med mera. Jag trodde man skulle börja sova igen när man började må bra och så igen men nej.

Men fick iaf lite mer ork, energi och mer förståelse på vad jag måste ordna upp för att komma ur det här i förgår/igår.

Jag trodde jag viste orsaken till varför man ståt stilla en tid och inte kommit framåt de senaste månaderna och varför man började må som man gjort i några veckor men även med det har jag haft fel, där emot är det mycket som har hänt under de senaste månaderna som gör att nu äntligen förstår vad som måste ske och jag är öppen för föräningar då jag vet att jag måste ordna upp saker som jag skjutit upp i 12 års tid.

För 1 år sedan skedde en stor förändring som ledde till att jag äntligen kunde släppa mitt förflutna en gång för alla och börja släppa in och lita på människor igen..

Jag började göra det och det var bland det bästa besluten jag gjort, jag har träffat helt fantastiska människor under årets gång och mitt självförtroende har ökat enormt även om det är någon jag hela livet kommer behöva jobba med.

Problemet med att man från den ena dagen till den andra bara släppte allt och att man mått bra tills nu förstår jag inte riktigt, men jag har insett att vist kan man gå vidare men man måste också reda ut allt innan annars blir det så här till slut. Kroppen orkar inte ha allt inom sig i en evighet.

I 12 år har jag stängt in alla känslor som aggressioner med mera och har aldrig tagit tag i det och bearbetat det som jag borde ha gjort för länge sedan. Men jag vet att jag har varit för feg och rädd för att göra det då jag är rädd för vad som kan hända om jag gör det men jag inser äntligen att jag måste för att komma vidare och att det här är ett stort steg och förmodligen mitt sista för att kunna läka och gå vidare helt och hållet och verkligen leva det liv jag vill ha, även om jag inte har tankar på eller lever i det förflutna längre så är det här som sagt ett måste.

Som sagt så har jag släppt in mycket människor i livet det senaste året men jag inser att för att få en närmare relation till mina vänner, familj, ny människor och en dag någon speciell så kan jag inte låta det här finnas kvar inom mig, min rädsla för att råka släppa ut alla känslor och händelser som jag inte har bearbetat på fel människa gör att jag tar avstånd sociallt med mera ifrån er, jag är rädd för att om en konflickt eller liknande skulle dyka upp så kan det orsaka att jag brister totalt av fel anledning och till fel person och jag vet att sker det så är den relationen förstörd för alltid. Därför gör jag allt jag kan för att det aldrig ska bli missförstånd eller komma osams av någon som helst anledning, vilket i sin tur leder till att jag därför tar hellre avstånd socialt även om jag älskar att umgås med er. Just bara för att jag är så otroligt rädd inombords.

Blir jag arg och tapar humöret nu innan jag på ett bra sett fått ut alla aggressioner och känslor så kommer 12 år av skit komma ut och bara tanken på vad som kan ske då får mig att må illa och hata mig själv.

Jag får bara inte tappa mitt humör för jag vet att jag är en god och fin människa och att såra någon finns inte med i mina planer någonsin.

Men jag har en stark tro på att mina planer om hur jag ska lyckas vända det här och få ut det på ett bra sätt kommer att funka, och gör dem det så kommer jag snart att vara fri och kan börja leva igen ordenltigt den här gången och aldrig vara rädd om en konflikt skulle dyka upp eller så. Då kan jag börja leva som andra igen och mitt självförtroende kommer att börja växa och så igen och jag kommer få den nära relationen till mina nära och kära som jag vill ha. Vad framtiden tar en vet man aldrig men jag hoppas på det bästa så klart. Nu ska jag ordna upp det här en gång för alla och för min egna skull och bara för min egna. Jag har aldrig gett upp tidigare i mitt liv och tänker inte göra det nu för min envishet har tagit mig långt i livet och det ska den fortsätta göra. Min vilja och kraft finner jag i mina drömmer om framtiden, hos min familj och vänner.  Jag älskar er och är så otroligt tacksam för att ni även står ut med mig i jobbiga stunder. Förstår att det inte alltid är så lätt men tack. <3